Vilken är din titel/funktion och vilka är dina arbetsuppgifter?
– Jag är biträdande prefekt vid Institutionen för socialt arbete vid Malmö universitet, med ansvar för forskning och forskarutbildning. Det innebär en hel del ansvar för ämnets utveckling. Som forskare ingår jag i en tematisk grupp som samlats under rubriken Strukturell och ekosocial ojämlikhet. Jag utvecklar ekosocialt arbete, det vill säga socialt arbete som också inkluderar fysiska och ekologiska dimensioner, för att bidra till omställningen mot ett hållbart samhälle. Jag undervisar på vårt mastersprogram i socialt arbete om krisberedskap och katastrofriskreducering, ett tema som har bäring på hållbar stadsutveckling.
Varför är du gränsgångare och vilka mervärden tillför det i ditt arbete?
– Precis som mina gränsgångarkollegor ser jag helt unika möjligheter att få vara en del i den kunskapsutveckling som kan ske i mötet mellan lokal och praktisk verksamhet och akademi. I detta möte kan angelägna frågor ringas in och belysas ur olika perspektiv, med respekt för våra olika uppdrag, roller och typer av kunskap.
Vilka projekt arbetar du med just nu inom institutet?
– Mitt projekt fokuserar på ekosociala interventioner, brett definierat som interventioner som i sina mål kombinerar arbete för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Min förankring i socialt arbete leder intresset speciellt till interventioner som söker miljömässigt och ekonomiskt hållbara lösningar på den mänskliga tillvarons behov, som till exempel försörjning och materiella resurser, meningsfullhet, trygghet och omsorgsfulla relationer. Min underliggande fråga är hur rättvist fördelad mänsklig välfärd är möjlig att kombinera (i praktik, teori och policy) med en hållbar samhälls- och stadsutveckling.
– Jag gör en forskningsöversikt och en kartläggning av aktiviteter och projekt som kan definieras som ekosociala interventioner i Malmö. Min förhoppning är att detta “fotarbete” ska kunna leda till en forskningscirkel för ett fortsatt utforskande av ekosociala interventioner och deras potential, med deltagare bland annat från socialtjänsten.
Varför behövs Institutet för hållbar stadsutveckling?
– Jag tror att forskning i samverkan alltid är ett framgångsrecept när det gäller att ta sig an komplexa samhällsutmaningar. Ensam står sig akademin ganska slätt. Att ha ett formaliserat institut ger alla inblandade den stabila ram som behövs när olika förväntningar och inte minst skiftande tidsperspektiv och beslutsgångar spelar ut.
Vilket är det bästa respektive den största utmaningen när det gäller samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet?
– För mig är det den utforskande ansatsen jag uppfattar att institutet står för och att som forskare genom allt nätverkande få direkt kontakt med både stadens processer och Malmöbor.