Fem frågor till Anna Seravalli, Malmö universitet

Vilken är din titel/funktion och vilka är dina arbetsuppgifter?
– Jag är lektor i design på Malmö universitet. Jag forskar och undervisar om design, social förändring samt design och hållbarhet i relation till produktdesign, tjänstedesign och interaktionsdesign. Mitt sätt att arbeta är starkt baserat på deltagande design. Genom kollaborativa designprocesser, som involverar flera aktörer, skapar man nya lösningar och ny kunskap kring en viss fråga. Deltagande design har en starkt demokratisk och kritisk ingång till samarbete och samverkan. Jag är också ansvarig för Malmö University DESIS Lab, som ingår i ett internationellt nätverk av designforskare och designinstitutioner som jobbar med frågor om hållbarhet och social förändring.

Varför är du gränsgångare och vilka mervärden tillför det i ditt arbete?
– De frågor och arbetssätt som jag använder i min forskning kräver att man jobbar i gränslandet mellan olika grupper, organisationer, kunskapsfält och värderingar. Det är givande och spännande, men också väldigt krävande. Att röra sig i detta gränsland för med sig olika typer av utmaningar och spänningar som det inte alltid är så lätt att navigera runt eller artikulera. Dessutom går det åt en massa tid och energi för att skapa möjligheter för ett typ av forskning som faller mellan stolarna; mellan traditionell forskning och praktiskt designarbete.

– Jag hoppas kunna utveckla praktisk och teoretisk kunskap kring att ”gränsgå”, tillsammans med andra gränsgångare. Jag hoppas också att mitt uppdrag som gränsgångare kan underlätta rent praktiskt, genom att tillgängliggöra resurser och ge stöd för att driva forskning i gränslandet.

Vilka projekt arbetar du med just nu?
– Jag kommer att jobba med området Järnverkstäderna i Kirseberg, där det finns en blandning av olika aktörer som vill utforska möjligheter och potential med ett gammalt industriområde som ska omvandlas till en stadsdel. Här finns både möjligheter och utmaningar, som handlar om samarbete mellan aktörer med olika intressen, värdeskapande i stadsutveckling och vem som gynnas av det.

Varför behövs Institutet för hållbar stadsutveckling?
– Att jobba i samverkan är ett ledord när det gäller att nå hållbarhet. De senaste åren har behovet av och förståelsen för att jobba tvärs över de traditionella sektorerna vuxit enormt. Ibland kan man uppleva att samverkan betraktas som lösningen på allt; att det kanske saknas ett kritiskt förhållningsätt till frågor som gäller hur och när man ska samverka. Jag tror att Institutet för hållbar stadsutveckling kan bidra till att utveckla kunskap och förståelse för samverkansprocesser samt att se dess möjligheter och begräsningar.   

Vilket är det bästa respektive den största utmaningen när det gäller samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet?
– Det finns en lång historia av samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet. Det ser jag både som det bästa och samtidigt den största utmaningen med samarbetet. Å ena sidan så sker samarbetet mellan staden och universiteten i många olika processer, något båda sidor oftast ser som naturligt och givande. Å andra sidan så finns det en viss tradition för hur denna samverkan ser ut när det gäller vem som engageras och på vilket sätt samverkan sker. Det kan göra att det kan vara svårt att tänka nytt och annorlunda kring samverkan, när det kommer till hur man ska samarbeta och vad det kan resultera i.