Vilken är din titel/funktion och vilka är dina arbetsuppgifter?
– Jag är klimatstrateg. Fokus för mitt arbete är att främja urban hållbarhet i klimatomställningen. Detta svarar mot miljöförvaltningens uppdrag att verka strategiskt och långsiktigt i processledning, stöd och samordning av kommunens miljöarbete för en hållbar utveckling. Områden som jag har varit särskilt engagerad i är byggd miljö, områdesutveckling, förnybar energi, kommunens partnerskap med externa parter, de globala målen samt staden som forskningskommun och lärande organisation.
Varför är du gränsgångare och vilka mervärden tillför det till ditt arbete?
– Att vara gränsgångare innebär stora mervärden i mitt arbete. Dels ger det mig möjligheten att på miljöförvaltningen bidra med konkreta praktiker, kontakter och rön när det gäller forskning. Dels ger det mig en plattform där jag kan bidra till att anpassa forskning vid universitetet till sektorsöverskridande partnerskap och till sammanhang där kommunen kan vara en likvärdig part som producent och avnämare av ny kunskap.
Vilka projekt arbetat du med just nu inom institutet?
– För närvarande arbetar jag med organisatoriska utmaningar för systemiskt lärande. Det vill säga lärande som äger rum på nivåer utöver den individuella. Verksamheter inom Malmö stad har bidragit med en stor mängd erfarenhet och kunskap inom urban hållbarhet de senaste decennierna. Bara en bråkdel av dessa lärdomar är systematiskt omhändertagna på ett sådant sätt att dagens och framtidens kommunala praktiker kan bygga vidare från dem utan deltagare med egen erfarenhet i första eller andra hand. Det innebär att den kommunala praktikens kunskapsproduktion i stor utsträckning är dold – också för forskningen. Målet med mitt arbete just nu är att kommunens kontinuerliga lärande fortsättningsvis görs mer tillgängligt för både kommunal och akademisk praktik.
Varför behövs Institutet för hållbar stadsutveckling?
– Malmö stad och Malmö universitet verkar på samma ort och delar närmiljö. Den stora utmaningen med hållbar stadsutveckling är att den ställer samhället inför ett ormbo av så kallat lömska problem, som kräver långvarig och uthållig samverkan över sektorsgränser. Här ger institutet Malmö stad en plattform för att utveckla förmågan att vara en aktiv och konstruktiv partner inom relevant forskning och utveckling, istället för att vara ett passivt objekt för forskningen. Universitet får å sin sida Malmö stad som en fast och värdefull partner, som gör det möjligt att bedriva relevant och verkningsfull hållbarhetsforskning med direkt koppling till den plats där universitetets medarbetare och studenter verkar.
Vilket är det bästa respektive den största utmaningen när det gäller samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet?
– En stor utmaning är den informella karaktären på återkopplingskanalerna mellan institutet å ena sidan och styrningen av verksamheternas inriktning å andra sidan, både i Malmö stad och vid Malmö universitet. Det är dock bra att båda organisationerna trots detta värdesätter att utveckla gränsgångaruppdraget som katalysator för sektorsöverskridande och transdisciplinär samverkan för hållbarhet.