Vilken är din titel/funktion och vilka är dina arbetsuppgifter?
– Jag arbetar som samhällsplanerare på Malmö stadsbyggnadskontors strategiavdelning. Jag jobbar med stadsbyggnadsfrågor av strategisk eller stadsövergripande natur, till exempel med Malmös översiktsplan. Jag är samhällsvetare och tog min examen i kulturgeografi och min inriktning tenderar att vara inom sociala perspektiv i stadsplaneringen.
Varför är du gränsgångare och vilka mervärden tillför det i ditt arbete?
– Som person är jag ganska teoretiskt lagd – lite av en samhällsvetarnörd – och är intresserad av att utforska och utvärdera, vilket kanske gör mig lämplig för att knyta an till forskning och universitetets verksamhet.
– Institutet för hållbar stadsutveckling erbjuder en spännande plattform, som gör det möjligt för min förvaltning att på olika sätt kunna samverka med forskningsvärlden. Det kan vara allt från att hitta ingångar och kontakter i universitetsvärlden eller översikter inom olika forskningsområden, till samverkan i projekt. Samverkan med akademin erbjuder kommunen en möjlighet att få ett utomstående perspektiv på sin verksamhet: utzoomning, utvärdering, ifrågasättande, systematisering och så vidare.
Vilka projekt arbetar du med just nu inom institutet?
– Jag ansvarar för att samordna barnrättsperspektivet på stadsbyggnadskontoret. Ett intressant utvecklingsarbete är att försöka samordna och strukturera hur vi jobbar med olika sociala perspektiv, exempelvis barnperspektiv och jämställdhet, i planeringsprocessen.
– Jag är även involverad i stadsbyggnadskontorets och kulturförvaltningens nya samverkan om kultur i stadsutvecklingen. Där kommer många intressanta projekt att sättas i gång, bland annat att utveckla hur vi kan göra kulturlivsanalyser i samband med planarbeten.
Varför behövs Institutet för hållbar stadsutveckling?
– Världen verkar i mina ögon å ena sidan bli mer och mer sammansmält, komplex och globaliserad, samtidigt som polarisering mellan olika grupper ökar. Samhället behöver därför på alla möjliga sätt uppmuntra samverkan över gränser, oavsett om det är mellan olika professioner, administrativa gränser eller politiska åskådningar.
– Traditionellt har kanske det mest upphöjda idealet varit att vara expert inom ett väl avgränsat fält. I framtiden tror jag den mest viktiga kunskapen kommer att komma från att koppla ihop kunskap och metoder från olika fält och praktiker. Institutet för hållbar stadsutveckling är ett exempel på en sådan samverkan. På kommunen pratar vi ofta om behovet av evidensbaserad utveckling och samverkan med akademin, för att mer systematiskt kunna förstå staden och vår verksamhet. Institutet skapar en plattform för att utveckla sådan samverkan, på ett sätt som förhoppningsvis kan gynna både Malmö stad och Malmö universitet.
Vilket är det bästa respektive den största utmaningen när det gäller samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet?
– Rent krasst, och utan att lägga någon värdering i detta, så är den ena parten inriktad mot praktisk verksamhet och den andra på kunskapsalstring och teoretiskt utforskande. Kommunen och universitetet är olika organisationer, med olika kulturer och praktiker, och ibland kan det vara en utmaning att få våra respektive mål att gå i takt med varandra. Kommunen önskar generellt få forskning som är praktiskt applicerbar och relevant för organisationen, medan universitetet värnar forskningens autonomi och inte har samma behov av att forskning alltid ska kunna tillämpas praktiskt. Jag tror dock att det finns goda möjligheter att samverka på sätt som ger mervärde för båda parter!